onsdag 25 november 2009
Stoppa pressarna...
Roliga leksaker
Gud vad skoj det ibland kan vara med leksaker. Hittade igår i den lokala 10:- affären en leksaks-ko som började dansa och sjunga disco-musik när man tryckte på en knapp. Enda problemet vara att den dansade så pass tyskt och intensivt att Bella blev rädd för den. Inte ofta detta har hänt kan jag säga. Detta faktum i kombination med att den inte riktigt funkade varje gång ledde till att jag rotade upp kvittot ur soporna (fick pastasås upp till armbågarna kan jag meddela) och gick för att byta den. När jag vi väl kom fram hittade jag och Bella en kompis till kon vi tyckte var än mer rolig. En anka som går och spelar. När man tar stryp-grepp på den börjar den skrika... Hur kul som helst. Kanske ett pedagogiskt sätt att lära barn vara snälla mot djur, eller så kanske det får motsatt effekt. Tiden får utvisa.
Jag vet, jag är kass
måndag 9 november 2009
Vår söndagseftermiddag i Dusseldorf
Igår hade vi en jättemysig familjesöndag här nere i Dusseldorf. Precis som 90% av stadens övriga invånare så gav vi oss ut i parker, till uteserveringar och mycket mer. På med högtalarna och njut...
fredag 6 november 2009
Nu utökar vi den musikaliska Repertoaren...

torsdag 5 november 2009
Vad är det för likhet på Glüwein och Tyskt kaffe?
Premiär för moster Åsas långklänning
Väl tillbaka i Tyskland vara det åter dags för pappa Jim och lilla Bella att gå till d n svenska föräldragruppen vi lyckats hitta här nere. För att göra min 1-åring lite extra söt så hade vi premiär för hennes nya långklänning hon fick av moster Åsa i 1-års present. Till detta kopplade vi på en hårklämma jag hittat i en fantastiskt rolig 10 kronors affär. För alla er som undrar vart min manlighet tagit vägen kan jag meddela att även jag själv är på jakt efter den. Jag antar att en pappaledighet kan utveckla ett passion för hårklämmor och långklänningar för vem som helst. Jag hoppas det är så i vart fall...
Tack för ett roligt 1-års kalas!


Tack till alla er som ville komma och fira Bellas I-års dag. Även om vår nedanvåning var fylld till bredden så tror och hoppas alla tyckte det var trevligt.
Tack för alla fina presenter. Vissa lyckades vi smuggla ned på planet till Tyskland, andra får hon vänta att leka med tills vi kommer hem nästa gång. Hur som helst var det otroligt kul att komma hem och samlas. Både jag och Annika konstaterade på måndagskvällen när vi åter var i Tyskland;- Vi har hemlängtan.